Hos faster i Frövi!
 
I onsdags kväll (21/2-07) när Gunnar hade kommit in från sina vanlig
bestyr i ladugården så fick faster ett telefonsamtal, det var hennes
son som ringde och berättade den glada nyheten att hon och Gunnar hade
blivit farmor och farfar för allra första gången. Alla blev vi berörda
och vi satte oss vid köksbordet och drack en varsin kopp kaffe och
pratade glatt om den lille gosse som nyss kommit till världen. Gunnar
reste sig och la in några vedpinnar i den gamla vedspisen och det
sprakade gott från den. För att ni ska förstå händelsen så är det så
att deras lilla huskatt har ett sätt att tala om att nu är han hemma
och vill komma in, han hoppar helt enkelt upp på dörrhandtaget så det
smäller till och då vet man att det är dags att gå ut och öppna åt
honom. Sofie (min dotter) satt på övervåningen och tittade på tv`n vid
detta tillfälle. Hur som helst så satt vi där och disskuterade och kom
helt in på min farmor, farfar och far (min fasters mor, far och bror)
som alla nu är borta. Vi har minnen som tyvärr är väldigt tråkiga och
orättvisa när det gäller dem samt en del goda minnen också och vi
pratade om nästan allt. När vi pratat i ca tjugo minuter small det till
i dörrhandtaget och vi alla reagerade direkt, ja ha nu vill Bilbo in
och jag reste mig för att gå ut i hallen och släppa in honom då Gunnar
utropade - vänta det kan inte vara han, han sitter ju och myser vid
vedspisen! Varpå faster och jag genast fick rysningar i kroppen och jag
har nog aldrig kommit så snabbt tillbaka till min plats som då. Vi
tittade på varandra och undrade vad det då var, Sofie ropade uppifrån
tv rummet och undra om vi inte skulle släppa in Bilbo. Varken jag eller
faster ville gå och titta vem eller vad det var utanför dörren utan
Gunnar fick resa sig upp och gå och titta men det var ingenting. Gunnar
tror absolut inte på andar och sådant men nu såg han bekymrad ut.
Faster sa att det var ett tecken för att vi pratade om dem och de
poängterade att de hade hört.
 
Kan det ha varit så eller? Inte vet jag men det var mycket kusligt då
handtaget är kraftigt och tungt så kan inte vinden ha gjort det och de
bor ödsligt ute på landet. Ja vem vet, det får vi aldrig reda på....
 
Carina

 

Tilbake