Et varsel!

Her kommer en historie fortalt av en svensk venn jeg har som heter Lars.

Hans mormor var både synsk og hadde det man kaller overnaturlige evner.

Her er en historie som hans mor fortalte ham som hendte da hun var 11 12 år gammel. Historien følger på svensk:

Det var en morgon dom for iväg for at handla mat på konsum, en mat affar. När dom kom fram till konsum så gick dom in hamtade en vagn och borjade att plocka in varor i korgen.

Dom gick bland hyllorna och plötsligt så stelnade min mormor till som att hon hade sett ett spöke eller nåt.

Det enda jag såg var den där lilla flickan som bodde nara stora vagen som i dag kallas E-4:an.

Hon sa till den lilla flickan nastan viskande "Lilla du snälla gå inte ut i morgon.

Var inne och lek snälla, rara barn, gå inte ut." 

Medans mormor pratde med den lilla flickan kom hennes mor fram och tog den lilla flickan i sin hand och sa "här är du.

Vi har bråttom nu." Mormor sa då till hennes mor att "for allt i världen låt ej flickan gå ut i morgon.

Låt henne vara inne och leka hela dagen."  Hon sa då "dom har lovat jatte fint väder sa varför ska hon då vara inne och leka?" 

Mormor säger då "om ni släpper ut henne att leka, så måste du se var hon är hela tiden.

Snalla gör bara som jag säger en enda gång bara" 

Flickans mamma börjar bli irriterad och sager "jaja, men nu har vi bråttom hem.

Ska laga mat till min man som kommer hem från arbetet" och hon går sin väg med den lilla flickan.

Ser att mormor ser orolig ut med en flackande blick som att nått har hänt.

Vi fortsatter att plocka med dom varor vi ska ha och far hem.

Nästa dag kommer och jag är ute och leker på gården våran när en vän till mormor kommer med cyckeln i rasandes fart.

Han ropar "var e mormor??"  jag säger att hon är inne, men hon tittar ut genom dörren just. "Har du hört?

" sager mormors vän "att den lilla flickan som bor vid stora vägen har blivit kört over av en bil i morse!

Hon var död när ambulansen kom fram." Mormor sa inte ett ljud hon bara vände sig om och gick in igen.

hon bad till den lilla flickan senare på kvallen....


Lars

Tilbake